En forskningsrapport säger att 53 procent av de svenska jobben i en framtid kan vara digitaliserade eller utföras av robotar. "Det ställer enorma krav på arbetsmarknaden. Hur ska vi ställa om oss?" frågade man sig.
Är det verkligen rätt fråga att ställa. Bara för att man kan göra en sak, finns det ju inget som säger att man behöver göra det. Ligger det i samhällets intresse att fler och fler jobb försvinner? Vem är samhället till för?
Alternativet är att vi uppfinner ett nytt ekonomiskt system. Det vore antagligen en välsignelse på många sätt, men så länge jobben försvinner utan att något kommer istället går det ut över människorna i detta ekonomiska system.
Medborgarlön måste ju bli svaret. Är det då riskkapitalister och de som äger produktionsmedlen, dvs robotarna, som ska stå för betalningen till övriga medborgare?
Vi står som sagt inför stora utmaningar, men det finns också skäl att tänka efter. Måste utvecklingen gå ut på att rationalisera bort människorna?
En annan lösning kanske skulle kunna vara att sänka arbetstiden till fyra timmar, sedan kommer nästa och jobbar ytterligare fyra timmar. Åtminstone till att börja med, som en förberedelse till medborgarlön.
SvaraRaderaVi får heller inte glömma bort att de som idag är arbetslösa i praktiken gör ett viktigt arbete genom att hålla ner inflationen...
Ja, men det är ett rätt trist jobb att hålla ner inflationen.
RaderaMen ditt förslag om delad arbetstid kanske inte är så dum. Men då måste prisnivån på något sätt sänkas, så att folk i alla fall kan betala boendet och annan livsuppehållande konsumtion.
Målsättningen är ju aldrig att vi slutligen allihop skall sitta i en ergonomisk stol och vänta på döden.
SvaraRaderaArbetsbefrielse skulle vara en välsignelse för människan. Jag har aldrig i mitt liv varit arbetslös, men jag har ofta varit utan lön för mödan. Problemet är inte bristen på institutionaliserade jobb, problemet är bristen på alternativ för den institutionaliserade människan (och givetvis försörjningen), men jag väljer att tala om sysselsättning. FAS3 och sådant kommer ur en tanke om att skapa alternativ till produktivt arbete, att den institutionaliserade människan behöver en tvångssysselsättning för att "må bra". Det är möjligt att man av ett liv i stora institutioner och ett liv framför datorn, behöver någon form av organisering för att inte bara ligga i sängen och stirra i taket.
Men det är en dålig förklaringsmodell, nog för att de finns de som är helt sönderinstitutionaliserade, men de brukar klara sig vid pensionen de med, de hittar till slut saker att göra. Anledningen till att sysslolösa ligger hemma framför TVn, är nog snarast att de upplevt som jag gjort under alla de perioder som jag varit lönelös. Samhället är skapat att kosta pengar, man kan inte gå utanför dörren utan att det kostar pengar, det finns näst intill ingen yta som är gratis för medborgaren, utom trottoaren. Det finns inga mötesplatser som är gratis för folk att vara i. Det är en benhård ekonomisk segregation i samhället som gör den lönelöse isolerad i sitt hem, väntandes på döden. Vi behöver inte alls ha institutionaliserade tvångssysselsättningar.
Problemet är ju inte att det inte finns saker att göra (och mycket som behöver göras, inte minst i den offentliga sektorn), utan att ingen har råd eller är villig att betala för det. Och så länge vi står inför försörjningskravet blir det svårt att ändra på något. Vi kanske kan byta tjänster? Det gäller bara att utföra någon tjänst för någon som i sin tur vill göra något som jag vill ha.
RaderaFattas aldrig en krona, det fattas bara modet att hämta dem där de finns...
Radera