Hanne Kjöller har i ett cyniskt inlägg på ledarplats i dagens DN (ej på nätet) under rubriken "Alltför starka ord döljer verkligt problem" om barnfattigdomen i Sverige.
Dock går hon knappast in på det verkliga problemet, utan menar att Rädda Barnen överdriver allvaret i barnfattigdomen i sin senaste rapport och menar att siffrorna bara skiljer med 0,6 procentenheters ökning. Men ökningen följer ju bara trenden i det övriga samhället, med ökande siffror för resurssvaga grupper som ensamstående föräldrar (främst mammor) och invandrare.
Sedan hånar hon RBs generalsekreterare som refererar till Barnkonventionen. Dessutom påstår Kjöller att Sverige inte ratificerat barnkonventionen, vilket knappast ökar trovärdigheten i hennes övriga sifferexercis. Sverige hörde till de första länderna som ratificerade barnkonventionen; redan 1990. Somalia var det senaste, i november 2009. USA är det enda land som ännu inte ratificerat konventionen. Barnkonventionen är dock ingen lag, i detta har Kjöller rätt. Men konventioner ska vara en ledstjärna i det arbete konventionen gäller, även om den inte upphöjts till lag (en konvention är mer övergripande, men delar av den kan man göra lagstiftning av).
Barnkonventionen säger, och detta citerar Kjöller: Konventionsstaterna ska sträva efter att till det yttersta av sina resurser söka förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. När resurserna inte räcker till bör man söka lösningar genom internationellt samarbete.
Sen blir Kjöller riktigt hånfull och cynisk och skriver: Vad menar Rädda Barnen? Ska vi be Sudan om bistånd? Eller FN om katastrofhjälp?
Hennes ovilja att se själva problemet är uppenbar. Det är självklart orimligt att jämföra det vi kallar barnfattigdom i Sverige med hur det ser ut i Sudan eller på många andra platser. Men konventionens innebörd handlar ju om det samhälle där konventionen antagits. Och det är alarmerande att fler och fler familjer hamnar i det av alliansen så gladeligt utpekade utanförskapet, ju mer de får regera. Det vill inte Hanne Kjöller se. Hon vill titta åt ett annat håll och hånar dem som försöker belysa problemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar