Nu har regeringen lämnat en inlaga till Europadomstolen om att vi minsann inte kan låta en 91-årig demenssjuk kvinna utan anhöriga i sitt ursprungsland, stanna här. Det blir för dyrt. Säger ett av de rikaste länderna i Europa.
Och inte kan en familj som bott här i elva år, som har jobb och barn som växt upp här, få stanna. De kommer ju från Armenien. Eller var det Azerbadjan? Ja, något land därborta i öst var det i alla fall. Så dem hämtar vi i arla morgonstunden och sätter på första bästa plan till Armenien, där de nu sitter på flygplatsen utan någonstans att ta vägen.
Vad då barnkonvention?
Det borde finnas en bortre gräns för hur länge man kan vara här utan att utvisningsbeslutet träder i kraft. Förslagsvis max tre år. Har man varit här längre och etablerat sig på arbetsmarknaden så bör man falla inom arbetskraftsinvandringen. Ni vet, där vi tar in spetskompetens inom städ- och restaurantbranschen.
Däremot har vi gränser för hur länge man får vara sjuk eller arbetslös. Om du inte kan jobba eller inte fått något jobb blir det socialbidrag. Fast först måste du sälja villa och bil, så du inte har några realiserbara tillgångar.
Och helst ska all vård, skola och omsorg skötas av privata aktörer. Betalar de bara skatt kan de fortsätta att vanvårda, ge glädjebetyg eller ta hand om sjuka med lättare problem, allt för att vinstmaximera.
Vad då välfärd?
Och folkpartiet hävdar att ungdomar ska ha lägre löner än andra när de äntligen får ett jobb. Framför allt i den offentliga sektorn, där lönerna redan är låga. Så att de får fortsatta svårigheter att få lån, lägenhet, att skaffa familj, börja sitt vuxenliv. Många av dem har ju dessutom gjort praktik i samband med sin utbildning och är väl så kapabla. (Det är inte bara i yrkesskolor man gör praktik Jan Björklund, inte minst inom högskolan gör man det).
Sverige har mycket snabbt blivit ett ojämlikt och inhumant samhälle. Men det är inget att förvånas över när (m)örkermän styr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar