Just nu är ännu ett absurt utvisningsärende på allas läppar. Lilla Haddile, 2 år, ska utvisas, och återbördas till sin mamma. Mamman övergav barnet efter 20 dagar av okända skäl (men det ryktas om hot, kvinnan kommer ursprungligen från Algeriet där den s k hederskulturen lever på vissa håll). Flickan har bott i en fosterfamilj i Sverige sedan hon var fyra månader och känner inte till något annat, men vad gör det. Hon är ju inte svensk medborgare och "en förälder har rätt till sina barn" som det står i barnkonventionen. Det är rättschefen på Migrationsverket, Michael Ribbenviks, linje.
Många vill göra barnkonventionen till lag i Sverige. Men den bör inte bli lag så länge som ovanstående formulering finns med "föräldrar har rätt till sina barn". Det handlar inte om barnets bästa utan om den gamla vanliga idén att föräldrar äger sina barn.
Däremot bör barn ha rätt till sina föräldrar kanske med tillägget "eller motsvarande", vilket inte är samma sak. I Haddiles fall har hon ju aldrig haft några andra föräldrar än fosterfamiljen, som dessutom är beredda att adoptera henne. Att plötsligt överlämnas till en främmande person i ett främmande land, även om den personen är den biologiska mamman, kan aldrig vara Haddiles bästa, hur tragiskt detta än kan vara för mamman.
Den som gör detta mot Haddile borde betecknas som skyldig till egenmäktigt förfarande med barn. Dessvärre tror jag Migrationsverket gör sig skyldig till det nästan dagligen. Alla fall hamnar ju inte i medierna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar