Professor Mats Alveson vid Lunds universitet skriver idag på DN Debatt: "Gymnasiebehörighet är ett mål med grundskolan. Sedan skall gymnasieutbildning ge behörighet till högskolan. Och i högskolan öppnar man upp för alla möjliga utbildningar. Brister på lägre nivåer fortplantar sig uppåt – och nedåt, när lärare med svag högskoleexamen undervisar i skolan.
Ser man på en genomsnittlig svensk högskolas eller nytt universitets utbud kan man få intrycket att det är yrkesgymnasieskola. Örebro universitet har till exempel akut- och ambulanssjukvårds-, behandlingsassistent-, byggarbetsledareprogram, program för sommelier och måltidskreatör, hotell och värdskap och till och med ett spa-program. Malmö högskola kör med kurser typ serieteckning och fotbollshistoria."
Är det här landet som ska stärka sin konkurrens med omvärlden? Som ska ha forskare med spetskompetens och stimulera innovationer?
Några är inte ens gymnasieutbildningar, det är studieförbundskurser. Hur har det blivit så här? Jag ser två skäl: Den höga arbetslösheten bland ungdomar. Låt dem få hålla på med något kul så håller vi dem borta från arbetslöshetsstatistiken (därmed inte sagt att det är något fel med ovanstående yrken, men de hör inte i första hand hemma på ett universitet).
Det andra skälet är "skolpengen" som nu också gör högskolor och universitet till konkurrenter om studenter. Det gäller att erbjuda "folk vad folk vill ha", snarare än att se till behovet av kompetens och forskning i stort. Och då är det pengarna som styr.
Det här är Jan Björklunds blinda fläck. Han vill ha hög kvalitet på både skola och universitet, men med marknadens villkor får man skolors och högskolors egna TV3 och TV4-program, där tittarsiffror, dvs antalet antagna bestämmer istället för samarbete och utveckling mellan lärosätena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar