"Om det nu, trots den svaga urankoncentrationen i svenskt berg och trots de hårda regleringarna, finns företag som vill bryta uran, i kommuner som anser att fördelarna överväger, då finns det ingen anledning att förbjuda just detta slags malmbrytning. Någon särskilt omfattande verksamhet kommer det hur som helst inte att bli."
DN skriver på ledarplats om för- och nackdelar med uranbrytning och kommer fram till ovanstående. Men uran är faktiskt inte vilken malm som helst. Uran är bland det giftigaste som finns och det finns ingen anledning att, särskilt som urankoncentrationen är liten, bryta den. Bara för att det finns företag som vill, behöver det inte tillåtas, men den liberala attityden är ju att bara företagen vill är det fritt fram (och med moderatstyrda kommuner upa finns risken för att mark förgiftas för överskådlig tid, trots "svag urankoncentration i svenskt berg".)
Tänk om det istället fanns en vilja att verkligen satsa på förnyelsebar energi. Det talas mycket om det, men knappast något händer. Det här är ju framtidens industri. Hur svårt kan det vara?
Det verkligt fåniga är att så länge uranen finns i marken får SVerige själva bestämma om vi vill ta upp den eller inte. Men i samma sekund den är upptagen är det EU som får bestämmanderätten över vad som ska hända med uranet.
SvaraRaderaDet är ju barockt. Hur kan EU bestämma över något som finns i vår mark? I så fall finns det ju ytterligare skäl att inte bryta. Gäller det all malm?
SvaraRaderaMoteld:
SvaraRaderaNej, såvitt jag förstår gäller det just bara uran.