I girigbukarnas tid

När ska vi vanliga löntagare anse att måttet är rågat? Hur länge ska vi finna oss i att lönerna stagnerar medan chefer, företagsägare, aktiespekulanter, banker och andra företag gör miljon-till miljardvinster på vår bekostnad?
Det är som om alla hämningar släppt i samhället. Överallt breder girigheten ut sig, alltid på vår gemensamma bekostnad. Allt ifrån vinsterna i vår inte längre gemensamma välfärd till enskilda personer som skor sig eller delar ut ökade förmåner till sig själva (nu sist Reumatikerförbundets ordförande som spelar dum, jag vägrar tro att man kan vara så korkad i den positionen, till riksdagsledamöterna som värnar om sina förmåner som skiljer dem från den övriga befolkningens villkor och som därför inte heller förstår hur vanliga människor har det).
För att inte tala om de s k reformer som alliansen genomfört som gett girigheten fritt spelrum. Det gäller arbetskraftsinvandringen där man är ovillig att se hur skrupellösa företag importerar människor till slavarbete och det gäller bostadsfrågorna, där man inte är intresserad av att lösa bostadsbristen i storstäderna, utan går andrahandsuthyrare till mötes genom att ge möjligheter till orimliga hyror och ta ifrån hyresgästerma rätten att överklaga.
Det är dags att protestera tydligare. Det räcker inte med upprop på facebook. Nu måste alla vi som snart inte står ut med samhällsutvecklingen ut och säga vår mening IRL.