Dumplaneringen fortsätter. Ett nytt bostadsområde ska byggas, det blir 700 bostadsrätter och 400 hyresrätter. Hur tänker man då?
I dagsläget bör ju det mesta som byggs vara hyresrätter. Det är ju grundproblemet i hela bostadsmarknaden, att bara ett fåtal som behöver en bostad har råd med en, samtidigt som bostadsförmedlingen har allt färre lägenheter att förmedla.
Göran Perssons ord (om det nu var hans från början) "Den som är satt i skuld är inte fri" blir alltmer relevant för varje stockholmare. Sanningen är ju att ytterst få äger sin bostad (eller snarare en del i ett hus som förvaltas av en bostadsrättsförening), det gör bankerna. Och med en kris inpå knutarna finns risken att amorteringskraven ökar alltmer, liksom kraven på insats. Då kan det bli kärvt för många bostadsrättsägare och vart ska de ta vägen? Hyresrätter att tillgå finns ju inte.
Men den karta DN publicerar idag visar ju att det finns en potential i länen alldeles utanför Stockholm. Där finns gott om bostadsrätter resp småhus (hyresrätter finns inte med), men en samhällsplanering som inte centrerar allt till Stockholm kanske kunde göra dessa län mer attraktiva både när det gäller företagsetableringar, bostäder och kollektivtrafik. Tänk så mycket bättre vi alla skulle få om trycket på Stockholm minskade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar