Ibland blir man hemmablind. Det har uppenbarligen drabbat Erik Helmersson på DNs ledarsida idag. Han skriver om ideologi. Han menar att "Stillsam pragmatism snarare än vildsint idéstrid tycks vara den svenska lagomkulturens modell." Så kan det ju tyckas om man beskriver dagsläget i Sverige som "Thatcher- och Reaganismens årtionden, men deras svenska arv blev föga mer än några hundralappar mindre i skatt och möjligheten att välja vårdcentral."
Är det så DNs ledarskribenter ser det systemskifte som ägt rum i Sverige de senaste åtta åren? Eftersom de inte är drabbade kanske det undgått dem att hela socialförsäkringssystemet är urholkat, med konsekvensen att man måste bli utfattig för att komma i åtnjutande av samhällets stöd. Däremot kan man få bidrag via rot och rut för diverse heminredningsdetaljer.
Några hundralappar i sänkt skatt. Ja, om man är låginkomsttagare. Har man högre lön handlar det om tusenlappar. Ju högre desto mer. "Några hundralappar betyder ju mycket för en låginkomstfamilj" som någon i alliansen uttryckte det utan att förstå sin cynism.
Att sen hela det offentliga samhället gjorts om till privat marknad verkar också ha undgått Erik Helmersson. Inte bara att välja vårdcentral, utan också att välja nästan allting annat inom den offentliga sektorn, inklusive tågresor och bilbesiktning. Med därtill hörande kostnader, både för den enskilde och samhället.
Man kan också välja att köpa sin allmännyttiga bostad. Däremot inte att behålla den som hyresrätt. Det avgör ens köpglada grannar. Att överhuvudtaget få en bostad utan att skuldsätta sig upp över öronen, finns däremot knappt på kartan.
Allt detta är ideologi. Fredrik Reinfeldt presenterade den i sin bok "Det sovande folket" 1993 och har sedan han fick makten gjort allt för att förverkliga sina idéer. Och han har lyckats riktigt bra eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar