Vattenfalls tyska kärnavfallstunnor rostar. En nyhet man bara väntat på. Överallt i världen samlas kärnavfall från den s k "rena" kärnkraften. Men ingenstans har man kunnat hitta ett riktigt säkert slutförvar. Hur självdestruktiv kan människan bli?
Och var ligger mellanlagren från den svenska kärnkraften? Vi har ju skeppat en hel del till andra länder (som om det skulle hjälpa i det långa loppet). Och resten finns i kopparbehållare i bergrum, men man har ju redan konstaterat att detta inte är helt säkert.
Och Fukushima läcker igen. "Det rinner inte ut i havet", försöker kärnkraftsledningen lugna. Det låter nästan ännu värre. Vart rinner det då? Ner i grundvattnet?
Skulle man lyckas stänga alla världens kärnkraftverk kommer vi ändå att dras med avfallsproblematiken i en evighet. Och så långt kan inte människor tänka. Men man skulle ju ändå kunna tycka att man ska tänka längre än näsan räcker.
Fukushima "läcker". Sanningen är att man helt enkelt inte har kapacitet att hantera de kontaminerade vattenmassorna, trots tre år. De har fortfarande ingen lösning på hur de skall handskas med de vattenmassor de måst pumpa på 3 härdsmältor. Så med jämna mellanrum kommer du att få rapporter om "läckor".
SvaraRaderaPlanen verkar vara att smyga ned de tre härdsmältorna i havet, men det kan man ju inte ha som officiell policy.
Antar att det läckte ut på kajen, inte ut i havet... Du måste tolka allt postmodernt, alltså allt är lögn fast rent tekniskt "sant".
Visstja!
Radera