Idag frågar DN om läsarna kan skilja på när pronomenen de och dem ska användas. Få verkar veta det nuförtiden, inte minst journalister. Men det är mycket störande att läsa meningen "han gav brevet till de", eller "dem visste inte något om detta". Övergå helt till "dom" istället.
Men det är dessvärre inte de enda horrörer som finns i vårt språk numera och som man t o m kan läsa i böcker (har man slutat med lektörer på förlagen eller kan de inte heller svensk grammatik). Det gäller begreppen vart och var. Numera verkar ju alla säga vart när de menar var (vart är du?). Man skulle kunna stå ut med det, om väldigt många idag inte fått för sig att motsatsen heter var (var är du på väg?). Jag ser det hela tiden. Det skriker i en gammal korrekturvan journalists hjärna.
Har också blivit tvungen att acceptera att det numera heter t ex "kommer göra" istället för "kommer att göra". Jag studsar varje gång inför det utlämnade infinitivmärket "att".
Numera börjar man också se att bestämd pluraländelse försvinner typ "båda hästar gnäggade".
Mycket av detta har väl med sms:andet att göra. Att förkorta budskap på små ytor. Låt går för det.
Men att ständigt läsa det i journalistiska artiklar och t o m i böcker börjar bli outhärdligt.
Man lär sig uppenbarligen ingen grammatik i svensk skola längre. Min sons mellanstadielärare särskrev t o m saker i brev till föräldrarna, så hur skulle vederbörande kunna undervisa i grammatik.
Och hur ska man kunna lära andra språk utan grammatik? Visst, när jag gick i skolan kanske det lades för mycket energi på grammatiken i främmande språk och alltför lite på att tala, men nu blir det förstås problematiskt med grammatik på språklektionerna om man fått väldigt lite sådant i svenskan från början. Kan man inte skilja på subjekt och objekt kan man aldrig lära sig om det heter "dem" eller "de".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar