Tyst om lyckat projekt - istället nyflum i biståndet

"Ingen vet vad svenskt bistånd uppnått på 51 år" skriver SvD på ledarplats. Som vanligt en sanslös överdrift.
Ett av Sveriges mest omtalade biståndsprojekt genom tiderna, pappersbruket i Bai Bang, utvärderades av utländsk expertis för några år sedan.
Socialdemokraterna ville stödja Nordvietnam i Vietnamkriget genom stöd till ett pappersbruk så att skolbarnen skulle få skolböcker. Projektet hatades omedelbart av moderaterna som både avskydde Vietnam och bistånd överhuvudtaget.
Projektet planerades mitt under kriget och projektstarten skedde 1974. Det blev ett drygt 20-årigt biståndsåtagande för svensk del och det visade sig att det behövdes betydligt mer än att bara bygga ett bruk i en outvecklad del av Vietnam. Bai Bang är ett landsbygdsutvecklingsprojekt, där pappersbruket idag är en av motorerna i regionen. Sverige, som var ensamfinansär (vilket är sällsynt nuförtiden) såg till att det byggdes infrastruktur, yrkesskola, personalbostäder m m. Projektet hade svackor och skandaler och var en ständig böld i den svenska inrikespolitiska debatten. Men bruket fungerar idag utmärkt, producerar papper till full kapacitet, sköts helt av vietnameserna sedan 1996 och fungerar dessutom som managementmodell för andra vietnamesiska företag. M a o ett mycket lyckat biståndsprojekt.
Har ni hört Gunilla Carlsson nämna detta med ett ord? Självklart inte, Bai Bang är fortfarande paria i moderata kretsar. Gunilla Carlsson har bara varit biståndsminister i sex år, så några stordåd hinner knappast åstadkommas på den tiden. Sedan ser biståndet helt annorlunda ut idag, på gott och ont.
För en kort tid ville biståndsgivarna genom den s k Parisagendan att samarbetsländerna skulle få ökat inflytande över biståndet. De skulle äga insatserna som skulle kanaliseras genom de egna systemen. Men biståndsgivarna fick kalla fötter. Numera talar den svenska regeringen om resultaterbjudanden.
Hur flummigt kan det bli?