Så dödar vi landsbygden

Hörde häromdagen ett typiskt exempel på hur svensk byråkrati ihop med ideologilösa politiker bidrar till landsbygdens död.

Förra året beslutade man att lägga ned persontrafiken på järnvägssträckan mellan Borlänge och Malung. Inte lönsamt förstås (när ska man lära sig att tågtrafik i Sverige aldrig kan bli lönsam), men också på grund av dåligt underhåll av rälsen. Och nu vill man också lägga ner godstrafiken, just av det skälet. Trafikverket har nämligen underlåtit att underhålla spåren och nu skulle det kosta 400 miljoner att rusta upp sträckan. Ingen vill satsa dessa pengar.

Där rök visionerna om grön energi och levande landsbygd. Dagligdags fattas den här typen av beslut därför att, precis som i utvecklingsländerna, underhållet är stötestenen. Man låter det gå tills det kraschar (se Södertunneln i Stockholm där ett godståg spårade ur på den absolut känsligaste sträckan på stambanan, den s k getingmidjan, där uselt underhåll av rälsen också var orsaken). Underhåll kostar för mycket och långsiktighet är ju politikens akilleshäl.

Hellre satsar vi nytt, t ex på stora arenor som är betydligt mer spektakulära och ger politikerna prestige (tills notan ska betalas i alla fall), än det tråkiga, vardagliga underhållet av befintlig infrastruktur. Och ju mer privat, desto mer måste gå till vinst också…

Men vi kan inte samtidigt tala om att hela Sverige ska leva, att vi satsar på grön energi och minskade koldioxidutsläpp, när människor inte ges den valfriheten (den annars så omhuldade).

I längden är det inte hållbart att alla bor i storstäder. Men snart har ingen något val.