Lönerörelsen är igång. Arbetsgivarna trumpetar: Det är oansvarigt av facken, dvs medlemmarna, att begära stora löneökningar. Vi har ju ekonomisk kris gubevars!
Men vad gör de själva? De belönar och berikar sig utan sans och vett. "Toppar ersättningsligan gör Ericsson, inget annat bolag betalar sina ledamöter så bra. Bolagets ordförande Leif Johansson lyckas dessutom höja sitt arvode med ytterligare 100 000 kronor, till 3,85 miljoner kronor i år.
Den största skrällen står dock investmentbolaget Kinneviks ordförande Cristina Stenbeck för då hennes arvode ökar från 1,05 till 2 miljoner kronor. Ett lönelyft som placerar henne bland börsen tio mest välbetalda styrelseordföranden."
Man kanske ska glädja sig åt att denna kvinna tjänar så mycket att hon kan uppväga lönegapet till sina mindre lottade medsystrar och till mindre bemedlade män. Under ett helt arbetsliv kommer en genomsnittskvinna att tjäna 3,6 miljoner mindre än de män hon möter i sin vardag, skriver AB.
"- Styrelsearbete behöver vara arvoderat i relation till hur de efterfrågade ledamöterna arvoderas i andra sammanhang, som i olika ledningspositioner. Höjning av styrelsearvoden är därför i de flesta fall högst rimligt" säger Caroline af Ugglas, ägaransvarig på Skandia.
För det första: varför ska ständigt samma människor sitta i alla styrelser och ledningspositioner? Svar: Det handlar ofta om ren nepotism, och att man känner varandra. Andra kompetenta personer göre sig icke besvär. Ja, frågan är om det ens är frågan om kompetens. En del sitter i så många styrelser så det måste vara helt omöjligt att göra ett vettigt styrelsearbete. Men lyfta arvode går ju an.
- Det är omoraliskt, sa metallbasen och det är bara att instämma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar