På DN Debatt skriver Nalin Pekgul vad många faktiskt tänker om affären Omar Mustafa. Hon skriver att många muslimer känner sig obekväma med att bli representerade av Islamiska förbundet. Islam innehåller flera inriktningar precis som kristendomen. Det är en milsvid skillnad mellan säg Svenska kyrkan och Livets ord.
Islamiska förbundet, med sina kopplingar till Muslimska brödraskapet, känns lika främmande för många muslimer, som att bli representerad av katolska kyrkan om man inte är katolik.
Det som är märkligt i detta sammanhang är att Omar Mustafa, med tanke på det förbund han representerar, överhuvudtaget valt att vara medlem i socialdemokraterna, än mer på en förtroendepost. Det är mycket möjligt att Mustafa inte vill ha sharialagar och tolererar jämställdhet och homosexualitet, men det förbund han är ordförande och representant för, står i mångt och mycket inte för detta. Hur han då kan välja att acceptera en förtroendepost i ett parti med motsatt uppfattning mot den han representerar på sin andra förtroendepost verkar mycket märkligt. Det är som om Ulf Ekman, ledande pastor i Livets Ord också skulle sitta i socialdemokraternas partistyrelse.
Som medlem i ett parti kan man naturligtvis tycka olika i en massa frågor, men det är en annan sak att sitta på en central förtroendepost. Var finns Mustafas lojalitet egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar