Nu strömmar hyllningarna över den nyss bortgångna Margaret Thatcher in på landets ledarsidor. Och i högerpressen finns inget annat att vänta. Hon representerade ju deras våta dröm. Som nu alliansen gjort till verklighet 30 år senare, trots att man borde sett vad hon åstadkom. Men det var förstås precis det man ville trots Schlingmans alla nyspråkliga bortförklaringar. Storbritannien trampar fortfarande fram i mycket av det nyliberala träsk hon skapade, även om man t ex sett sig tvungen att återförstatliga järnvägrna. Senare regeringar har ju ändå vågat korrigera vissa misstag.
Pinsammast är hyllningarna till Thatcher för att hon var kvinna. Hon var själv inte ett dugg intresserad av kvinnors specifika situation och gjorde inte ett vitten för att förbättra den. Hon omgav sig med män och hon agerade som de, för annars skulle hon inte blivit accepterad. Hon bör endast bli bedömd för sina politiska gärningar och för det hon åstadkom. Mer fattigdom och arbetslöshet, ökad homofobi och terrorstämpling av de rörelser som hotade brittiska kolonier. Hon gick t o m i krig för några öat på andra sidan jordklotet och riskerade sina landsmäns liv. Värt att hylla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar