Staffan Heimerson har hittat en lista på världens lyckligaste folk. Han konstaterar förvånat att de länder som toppar listan är f d utvecklingsländer, numera s k tillväxtekonomier. Sålunda toppas listan av Indonesien, Indien, Mexico, Brasilien och Turkiet. Alla växande ekonomier, men också växande demokratier.
Nu vet man ju inte hur frågorna ställts av tankesmedjan Ipsos som gjort undersökningen. Men Europas länder kommer en bra bit ner på listan av de 24 undersökta länderna. Sverige hamnar på 13e plats.
Vad beror nu det här på?
Jag har en teori. I länder där folk kan se en ljusning, att de faktiskt kommer att få det bättre, upplever man att livet har mer att bjuda och man själv kan få chansen. Så resonerade t ex östblocket i sin iver att gå med i EU.
Men i länder i ekonomisk nedgång och där man ser välfärden minska, upplevs det motsatta. Det är dessutom mycket svårare att gå från att ha haft det väldigt bra, till något sämre. Ryssland är ett klassiskt exempel. Där gick omställningen alldeles för fort, nyliberaler och roffare fick tolkningsföreträde och människor upplever inte att den s k friheten från det totalitära systemet gett dem så väldigt mycket mer (men nu vågar de protestera i alla fall).
I Sverige ser vi ju väldigt påtagligt hur klyftorna växer med ökande utanförskap och arbetslöshet och den cynism regeringen visar mot människor som har det svårt. Hyckleriet blir alltmer uppenbart och vi mår dåligt av det.
Därför sjunker vår placering på lyckobarometern. Även om man får ta resultatet med en nypa salt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar