måndag 27 maj 2013

Vi trivs bäst i öppna landskap

Jag  trivs bäst i öppna landskap - den melodin kallades för alternativ nationalsång en gång.
Men det kan snart vara slut med det (såvida man inte räknar kalhyggen dit). Sveriges bönder håller på att stänga igen djurhållningen.
Mjölkbönderna har minskat i många år nu och bara jätteladugårdar har någon lönsamhet. Också köttbönderna minskar, trots ökad köttkonsumtion. Denna minskning påverkar hela kulturlandskapet, det landskap vi faktiskt förknippar Sverige med. Skogar som avlöses av gröna hagmarker, betande djur och gårdar med röda mangårdsbyggnader.
Hur trivsamt blir det på våra sommartorp om detta försvinner? Om hagar och strandängar växer igen med sly. Och då försvinner många av de fåglar, insekter och andra djur vi ser i denna miljö. Istället ökar t ex mygg och fästingar.
Och allt för att vi som har råd envisas med att handla på Lidl och andra billighetsbutiker med enbart importerad mat (hur nu detta egentligen kan vara billigare?)
Vi som konsumenter kan påverka detta med att köpa svenskt för det handlar om som sagt om hela vår miljö.
Dessutom kan vi (vi i Sverige som skulle kunna påverka EU så mycket enligt EU-ivrarna) försöka få till en miljöskatt på landsvägstransporter. Och om vi nu inte kan rå på EUs jordbrukssubventioner, kanske vi skulle se till att få mer av kakan själva. Vi är ju en av de stora bidragsgivarna till dessa subventioner genom vårt stora EU-bidrag.

2 kommentarer:

  1. Det är ingen risk att Sveriges landsbygd växer igen. Det kommer alltid att finnas tillräckligt många djur som betar eftersom det helt enkelt är lönsamt med betesdjur.
    Hästgårdar och golfbanor tar över och håller landskapet öppet :-).
    Jag vet åtminstone tre mjölkbönder som lagat av, två av dem har köttraser som fortsätter beta och en av har ersatt sina mjölkkor med nordvenska hästar.
    Samtidigt ska vi vara medvetna om att de mjölkbönder som slutar ersätts av andra större gårdar med fler djur. De som inte är i produktionen, och det är hälften av gårdens djur, betar ofta på marker ganska långt från själva gården.
    Många av de små mjölkbönder som lägger av får sina marker betade av djur från större mjölkbönder med fler djur som behöver bete.
    Gå inte på propagandan från LRF:s lobbyister vars syfte är att öka bidragen.
    Landsbygden kommer aldrig att växa igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lasse: Jag är inte lika säker som du, men hoppas du har rätt. Om vi inte kan få bukt med EU-subventionerna tycker jag i alla fall att det är bra om vi kan få bidrag för att hålla markerna öppna.
      Framför allt blir jag deprimerad av kalhyggen och golfbanor.

      Radera