Katrine Kielos skriver idag i AB om den amerikanska journalisten Amanda Ripleys bok ”The smartest kids in the world”. Journalisten har följt elever i tre länder där skolresultaten ligger på topp, Finland, Polen och Sydkorea.
Som man vid det här laget kan vänta sig finns tre nyckelfaktorer:
Höga krav ställs på barnen (svårt få högsta betyg för alla, ej betygsinflation)
Bra lärare – dvs höga krav för att komma in på lärarutbildningen, därmed ökad kompetens och status (och också en bra utbildning för lärarna förstås, man kanske bör låta finska och polska lärare bli lärare på svenska lärarhögskolor)
Den sammanhållna skolan – dvs att barn från olika miljöer och bakgrund går tillsammans i skolan.
Dessa resultat bekräftar det vi redan vet – att allt har gått fel i den svenska skolan pga vi övergivit alla dessa nyckelfaktorer. Och den mest stjälpande av dem alla är förstås kapitalisternas intåg i skolbranschen, där målet är vinst och inte lärande.
Ändå diskuterar utbildningsdepartementet med Jan Björklund i spetsen, att göra samma misstag med universiteten. Att tro att privata stiftelser (med företag i botten) ska göra universiteten friare är ju en motsägelse i sig själv. Ofta finns olika villkor med i en stiftelse för att någon ska donera pengar till den. Adjöss frihet!
Vi måste få bort månglarna från regeringstaburetterna och se till att de som istället intar dem åtminstone kan se att vinster inte hör hemma i offentlig sektor, allraminst i utbildningsvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar