Nu debatteras integrationspolitiken för fullt. Men egentligen borde den vara en icke-fråga. Det är ju inte integration som är det stora problemet; det är ju arbetsmarknaden. Så länge vi har en arbetslöshet i landet på ca åtta procent, en massarbetslöshet faktiskt, och en ännu högre för ungdomar, runt tjugo procent, hur kan vi då tro att nyanlända ska kunna skaffa jobb direkt?
Det populäraste förslaget hos allianspartierna tycks vara att det ska vara försörjningskrav för anhöriginvandring. Det vittnar om total oförståelse för vad som pågår i de krigförande länderna. Traumatiserade människor kommer hit och ska försöka anpassa sig och lära sig ett nytt språk, samtidigt som de oroar sig för den kvarvarande familjen. Oftast har de ju bara råd att betala för en person till någon flyktingsmugglare, att få visum är det inte tal om. Och antalet kvotflyktingar till Sverige är bara mellen 1700-1900.
Ett av de större problemen är också arbetsgivares attityder till människor med utländska namn. Deras ansökningar sorteras ofta bort utan närmare kontroll.
M a o måste man börja i rätt ända och den handlar om vår arbetsmarknadspolitik. Och där verkar tyvärr inte finnas några enkla lösningar.
Under tiden är det viktigt att tillåta anhöriginvandring. Trygga människor fungerar bättre och är mer motiverade att lära sig språk m m.
Sen är ungdomsarbetslösheten även skev, där ungdomar med invandrarbakgrund är starkt överrepresenterade bland de arbetslösa.
SvaraRaderaIntegrationen är ett marknadsmisslyckande, arbetslösheten är ett marknadsmisslyckande. Vi har väntat i över 20 år på att marknaden skall ta tag i dessa problem, men det är tydligt att det aldrig kommer hända. Därför krävs det handfasta medel att lösa problemen.
Exakt. Låt staten bidra till lösningarna. Marknaden är bara intresserad av att pressa löner och skära ned på anställda.
RaderaDet är ju faktiskt ett samhällsintresse att folk har jobb. Vi får ju ändå betala arbetslöshetens konsekvenser via skatten i alla fall, i form av sjukersättning och socialbidrag, bostadsbidrag m m.
Banken och spekulationskapital hatar all form av skapande värre än pesten. Deras idé är att driva upp priser på det som redan finns, den som skapar nytt hotar deras spekulationsvärden. De vill inte bygga bostäder, de vill inte utvinna naturresurser, de vill inte skapa ny ren energi. Men att göra upp med banken vore en baggis. Bara dra igång subventionerat bostadsbyggande av bara fan, när banken sen hamnar i likviditetskris, vilket de gör väldigt lätt, så ber man dem lämna in sina aktier och dra åt helvete, sen kan man styra om hela ekonomin att tjäna folket hur lätt som helst. Vad som behövs är en vänster med mod.
Radera